Beroende på vilken tid och kultur man lever i så finns det olika syn på barnuppfostran och hur den bör gå till. Mellan den “franska hälsningen” på 80-talet som illustrerade fransyskans konstanta hot om örfilar till den svenska lagstiftningen mot aga så finns det en lång rad av åsikter, och i TV-debatter och sociala media diskuteras dessa ofta och länge.

De som menar att man visst kan bruka lätt våld på barn menar att det lär dem att respektera sina äldre och frukta konsekvenserna om de gör något dumt, medan motståndarna helt enkelt menar att det inte finns något som heter lätt våld. Våld är våld, menar man i detta läger, vare sig det handlar om örfilar, smisk eller slag.

Egentligen handlar allt våld om en brist på självbehärskning; ingen kan någonsin få respekt genom att slå sig till sin vilja. Nej, snarare är det den kontrollerade och behärskade människan som får respekt, och till och med riktigt små barn brukar förstå detta. Idag vet man dessutom att människor som tidigt får lära sig att kontrollera sitt beteende får stor hjälp av det senare i livet, då de inte agerar irrationellt eller ogenomtänkt i svåra eller frustrerande situationer.

Alla barn ser upp till sina föräldrar och om de får lära sig att man kan få det man vill genom att orsaka smärta så får de tvärtom en dålig start i livet. Det kommer att påverka deras relationer i långa loppet, och det där med respekt försvinner med en gång. Därför bör uppfostran till stor del bestå av att man tar sig tid att visa och förklara varför ett visst beteende till exempel är oacceptabelt och rentav fel, liksom att man uppmuntrar positiva handlingar. Det krävs ett stort tålamod för att hålla huvudet kallt men det lönar sig alltid i längden.